AMYLINDA

i alla fall så kommer det bli en go dag idag :) Slutar tidigt så först drar jag hem till Becca och lämnar hennes kläder, sen hem och springa & duscha och sen dra till Siri (Ska övertala henne att vi ska åka till stan med hihi).. Seeeeeeen blir det grillning bara jag och hon! Mys mys mys.. Vi hade tänkt dra till ölberget?? Ni kanske inte vet vad det är men det är sjukt mysigt där.

by the way har jag hämtat min kamera nu, så här har ni bilder på hur jag såg ut på valborg :D

Kinde of boored...

Vi gick på en stig typ så möter vi en man som kollar väldigt konstigt och säger "Hej" Jag svarar självklart. Becca kände direkt att det var något sjukt med killen, och blev väldigt misstänksam.. Så gick vi lite och började ta kort på varandra och här har ni beviset på det. Den här bilden tog vi alltså precis då, plus några till.

Sen ser vi hur mannen (Eller killen kanske runt 30) vänder precis när han kommit så långt att vi inte ser honom och börjar gå mycket bestämt mot oss. Detta låter som ingenting, men hade ni varit där hade ni förstått! Jag och Becca började springa och låtsades att vi bara skulle fortsätta våran joggingrunda men i själva verket var vi livrädda! När vi kommit ifrån stigen och in på en väg ser vi att en bil står parkerad. (För er som bor i floda var detta den promenad stigen drängsered sidan, där man springer allé 8an) Vi fortsätter springa, det var verkligen något riktigt konstigt med killen.. Ni har säkert känt så någon gång? Sen säger Becca att vi ska gömma oss så vi gör det, typ vid en brygga eller i ett träsk bredvid en brygga. När vi ligger där ner så hör vi hur en bildörr stängs och ser sedan hur bilen kör mot oss. Jag syndes lite där jag låg så när mannen ser mig då bromsar han plötsligt och går mot oss. Rebecca låg verkligen och skakade! Han går fram mot mig, även nu med bestämda steg och stannar och kollar på oss. Jag låtsades som jag och Becca bara tog kort på varandra för att inte det skulle vara så uppenbart att vi gömde oss. Sen säger han "ursäkta" Stannar en sekund till och kollar på oss sedan går han ut på en brygga och börjar kolla ut på vattnet. Här har ni bilderna jag tog:

Då börjar vi springa allt vad vi kan. Mannen vänder sig om och går bestämt nu också mot bilen och hoppar in. Vi springer allt vad vi kan och precis när vi kommer till en till stig där inte bilar kan köra så ser vi billampor och vi fortsätter springa. Bilen stannar där den inte kan köra längre. 

Det här låter inte som någonting, det tycker jag inte heller nu när jag berättar det i efterhand. Men jag har aldrig varit så jävla rädd i hela mitt liv! Känslan av att veta att man har en bil efter en och bara springa allt vad man kan är ingen jag vill uppleva igen. Tack och lov att bilvägen tog slut..Nej en sak säger jag, från och med nu springer jag bara där jag är helt säker!

Eftersom att bloggen har varit låst så pass länge har säkert många bloggläsare "glömt bort" min blogg. Men jag hoppas att alla hittar tillbaka och fortsätter att läsa =)